Även om det kallas Rum för barn, så får inte alla barn rum. På lediga dagar är det kölappar och väntan som gäller om man kommer efter tolvslaget. Så småttingen och jag brukar passa på att checka in strax före lunchtid.
Varje gång vi besöker denna plats tänker jag på Beppe Wolgers, och hans såväl som Olle Adolphsons visa ”Det gåtfulla folket”. Minns ni den? Sången man sjöng på skolavslutningen.
”Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem. Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.”
Detta är verkligen barnens land, ibland med besök av mumintroll eller sjörövare. Stora får vara där, men på de smås villkor.
Sedan finns ju alltid de vuxna som försöker styra barnet. ”Kom hit”, ”gör det”, ”titta i den här boken”. Men de utgår ofta som förlorare.
För när barn får vara barn med andra barn så skapar de egna världar. Precis som i Beppes sångtext.
Efter varje besök känner jag en sådan tacksamhet att en sådan plats får finnas och fortsätta vara. Och att det är gratis. Den medhavda maten vid akvariet med fiskarna smakar så bra. I vagnen på väg hem somnar mitt lilla knytte in och drömmer – om ett land som är en äng och en vind.
↧
Kulturhuset kl 11.35
↧
